En av karaktärsfåglarna i Indalsälvens delta är rosenfinken. Det är en relativt sen invandrare från öster och en av de första platserna i Sverige som den dök upp på under sjuttiotalet var just här i deltat! På senare år verkar den ha gått tillbaka något men i år har jag uppfattningen att det är fler sjungande hannar än på länge!
Maj månads inledning har varit en fortsättning på årets vinter. Temperaturen har visserligen stigit några grader men inte mycket över nollan och under nätterna har det varit frost. Lövsprickningen har gått långsamt och jämförelser med bilder från tidigare år pekar på att 2020 plötsligt har halkat lite efter! Men, trots det så smyger det sig på och så snart det blivit lite varmare som idag så blir det fart på våra fåglar som varit söderut under vintern. Plötsligt hörs sångerna från det glesa lövverket nere i deltat igen. Vissa läten tar en stund innan man kopplar vilken fågel det är. Oj, rosenfinken, lövsångaren och buskskvättan! Och så får jag syn på gulärlan där den sitter i toppen på en lite al. Konkurrerar med solen i färgstyrka! Härligt att leva!
Jag hade fått tips om att en jorduggla skulle vara synlig i ett område rätt nära mig. Därför drog jag iväg rätt tidigt i morse men ingen jorduggla syntes till. Det gjorde däremot några älgar. Först en ko med två kalvar som glodde på mig som att “…va f-n vill du?”. Därefter så försökte kon irriterat få iväg bägge kalvarna hon blev riktigt irriterad och strök öronen hårt bakåt när kalvarna inte gjorde som hon ville.
Nästa ko, som till skillnad från den första, var rund om magen, synbarligen bärande på ett nytt liv som inte var alltför långt borta. Hennes kalv såg ut att vara en tjur.
Ingen riktig vårvärme ännu. Lövet i deltat blir sakteliga grönt utan att det känns riktigt övertygande att det verkligen är vår på gång. Men lövsångaren upphäver sin stämma med en strof som absolut innehåller både vår och löfte om sommar. Tillsammans med bofinken så är de två helt dominerande idag här nere bland kanalerna. Bildmässigt får dock lövsångaren kompa med svartvita flugsnapparens hona.
Teknik: Nikon D7200 med Nikon AF-S 300/4 PF ED VR, + Nikon TC-14E III AF-S telekonverter 1,4X
”Bombmurklan är en sällsynt vårsvamp som är rödlistad som sårbar. Fruktkropparna kommer upp i februari till maj och är bruna och sammetsaktiga med en svart glänsande disk i mitten. Bombmurklan har en östlig utbredning i Norden och är i Sverige känd från Småland upp till Norrbotten, med tyngdpunkt i Mälarlandskapen.”
Så beskrivs bombmurklan i Wikipedia. Att stöta på bombmurklan i verkligheten ger en mycket mer poetisk upplevelse. En upplevelse som inte är så lätt att beskriva i text men som kanske kan ge en lite bättre känsla på ett foto. Men inte heller en bild ger hela sanningen. Denna svamp bör helst upplevas i verkligheten! Och det var vad vi gjorde på den utflykt som gick längs Ljustorpsåns vindlingar lördagen den 9 maj 2020!
I den fina granskogen nere i mjukt grön mossa har här på ett begränsat område hittats hela tusen exemplar! Elisabeth Nilsson guidade gruppen på lättgångna stigar och det blev lagom med att ta en fikapaus innan vi gav oss i kast med murklorna. Därefter kunde vi studera de minst sagt märkliga svamparna på nära håll. Det är inga blyga ”varelser” som döljer sig utan lagom stora att fotografera utan någon direkt specialutrustning. Bäst dock att hålla sig till stigen eftersom det är tätt mellan exemplaren och lätt att trampa på dem!
#fromtimråwithlove
Teknik: Panasonic Lumix G9 med Panasonic Leica DG 12-60/F2.8-4.0
4 maj, smålommen har full koll på när isen släpper från den tilltänkta häckningstjärnen. Den håller sig till att börja med ute vid kusten där det normalt är tidigt isfritt och sedan gör den dagliga utflykter till hemmatjärnen och vet därför exakt när det är dags. Då meddelas partnern och bägge två ligger snart på vattnet i den oftast lilla, fiskfria tjärnen. Där blir det sedan parning och bobygge inom kort. Om man kommer på en tjärn där det finns lom så bör man så snart som möjligt lugnt och stilla avlägsna sig för att inte störa häckningen. Bilden här nedan tog jag som hastigast när jag inventerade en av tjärnarna som ingår i projekt smålom.
Bilden på tjäderhönan kom till på vägen ut till lomtjärnen. Antagligen har hon varit på ett spel i närheten tidigare på morgonen och är väl snart på gång att göra sig ett rede och värpa några ägg!
Teknik: Panasonic Lumix G9 med Panasonic Leica DG 100-400/F4.0-6.3
Lite nysnö och kyligt i luften så här i slutet av april. Inget ovanligt direkt. Nere vid golfbanan var det hyfsat med fåglar och eftersom det har varit glest med fototillfällen tidigare i vår så fick det bli några exponeringar. Sädesärlan ställde villigt upp även om hon på bilden ser ut att säga till mig att “nu räcker det för idag!”
Teknik: Panasonic Lumix G9 med Panasonic Leica DG 100-400/F4.0-6.3
Lördag morgon och äntligen dags för en fotoutflykt. Det får bli Indalsälvens delta som är nära och välbekant nu när det är första gången på länge som jag är ute med “fågelkamera”. Det kändes lite ovant att plåta, märks att man är ringrostig, det går lite långsamt med inställningarna!
Hämpling är en inte alltför vanlig fågel här men naturligtvis extra skoj att stöta på den idag då.
Tur att kniphonan känner mig och inte drar iväg per omgående!
Gulsparven försökte gömma sig men det är inte så lätt när det ännu inte är nåt lövverk och den skarpa gulfärgen gör det ju inte enklare!
Teknik: Panasonic Lumix G9 med Panasonic Leica DG 100-400/F4.0-6.3
Idag är det drygt åtta veckor sedan jag drabbades av en stroke. Fram till idag har jag inte rört min kamera. Ibland har jag funderat över om jag kommer att ta några fler bilder, i alla fall inte på samma sätt som tidigare. Men idag fick den följa med! Det kan hända att bilderna blir annorlunda i fortsättningen. Jag vet inte. Kanske, men det blir ju spännande att se. För bilder blir det nog i alla fall. Mitt i allt så dyker ju Coronan upp också! Ja, det enda som är säkert här i livet är att ingenting är säkert.
Promenad i närområdet och första motivet blev tallarna i nysnöskrud!
Teknik: Panasonic Lumix G9 med Panasonic Leica DG 12-60/F2.8-4.0
Gråväder på Åstön och inte mycket till fågelliv heller…men fika kan man ju alltid göra! Vindskyddet därute har blivit betydligt mer användbart när frivilliga hjälpt till med att fixa golv och bättre tak. Blir nästan beboeligt! Överraskande besök fick jag också vilket förgyllde förmiddagen!
Teknik; Nikon D7200 med Sigma 17.0-50.0 mm f/2.8
Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.